Bergsluttning är en naturlig landformsbeskrivning som avser en sluttande del av ett berg eller bergsida. Begreppet används i geologi, landskapsbeskrivningar och vid planering av byggprojekt för att beskriva lutningens karaktär och stabilitet.
Synonymer till bergsluttning
- Bergssida
- Bergvägg
- Klippvägg
- Slänt
- Brant
- Fjällsida
Bergssida
Bergssida syftar på den del av berget som vetter åt ena hållet och ofta är beväxt eller erosionsexponerad. Termen används i vardagligt språk när man beskriver en bergsytas utseende eller åt vilket håll den lutar. Bergssidan ner mot dalen var täckt av blåbärsris.
Bergvägg
Bergvägg avser ofta en brant, vertikal eller nästan vertikal yta av berg. Begreppet används i bergsklättring och geologi för att markera en kraftig stegring. Bergväggen var populär bland erfarna klättrare.
Klippvägg
Klippvägg betonar att ytan består av fast berg och inte jord eller lösa massor. Används både i tekniska sammanhang och i friluftsliv för att beskriva klättringsområden. Klippväggen vid sjön erbjöd flera säkra repfästen.
Slänt
Slänt är en mer allmän term för lutande mark, från milda till branta. Den används ofta inom landskapsarkitektur, drift och väghållning. Slänten mot vägen har nyligen stabiliserats med vegetation.
Brant
Brant beskriver lutningens vinkel och signalerar ofta svårare terräng. Termen används i både meteorologiska och topografiska beskrivningar. Det var för brant för att gå utan vandringsstavar.
Fjällsida
Fjällsida syftar på en sluttande yta i högre, oftast kargare, terräng. Används särskilt i nordliga miljöer och i samband med fjällvandring. Fjällsidan var fylld av ljung och små block.
Bergsluttning i korsord
Följande ord kan förekomma som lösningar i korsord:
Bergssida (9 bokstäver). Bergvägg (8 bokstäver). Klippvägg (9 bokstäver). Slänt (5 bokstäver). Brant (5 bokstäver). Fjällsida (9 bokstäver).
Böjningar av bergsluttning
Ordet är ett substantiv i utrum och följer svenska substantivs vanliga böjningsmönster. Bestämd form markeras i regel med ändelsen -en, och plural bildas med -ar.
Exempelmeningar som visar skillnader i form utan att upprepa huvudordet direkt:
En sådan sluttning kan vara mycket brant och stenig i början av sommaren.
Den bestämda formen används när man talar om en specifik yta i landskapet.
Flera av dessa sluttningar är känsliga för erosion efter kraftigt regn.
Relaterade ord till bergsluttning
- Sluttning — Beskriver lutning generellt och används i samma kontext som huvudbegreppet.
- Klippor — Relaterar till den fasta bergytan som ofta bildar branta partier.
- Brant — Anger lutningens grad och används för att beskriva svårighetsgrad i terräng.
- Erosion — Visar processer som förändrar sluttningens form över tid.
- Skred — Ett riskord som kopplas till instabilitet i sluttningar.
Hur används ordet bergsluttning?
Exempelmeningar som visar hur termen kan användas i olika sammanhang:
Geologer beskriver ofta terrängen när de undersöker markstabilitet inför byggprojekt.
Vandrare nämner lutningens karaktär för att bedöma terrängens svårighetsgrad vid planering av rutter.
I kart- och fastighetsbeskrivningar används tydliga termer för att ange var byggnader bör placeras i förhållande till lutningar.
Ordet har oftast en neutral till saklig ton i tekniska och naturvetenskapliga sammanhang.
Ursprung
Begreppet är sammansatt av orden för berg och sluttning, med rötter i fornsvenska termer för berg och verbet slutta, som betyder luta. Betydelsen har varit stabil och används länge för att beskriva naturens lutande bergsytor.
Vanliga frågor om bergsluttning
Vad innebär en bergsluttning?
Det är en lutande yta av berg eller bergsida som kan vara allt från mild till mycket brant.
Hur påverkar en bergsluttning byggnation?
Lutningen påverkar stabilitet, dränering och byggtekniska val, och kräver ofta geotekniska utredningar.
Kan erosion förändra en bergsluttning snabbt?
Ja, kraftiga regn eller snösmältning kan påskynda erosion och förändra lutningens utseende över relativt kort tid.