Lid är ett substantiv som vanligen betyder en sluttning eller slänt i landskapet. Ordet är ett substantiv i n-genus (en) och används ofta i vardagligt tal, kartografi och ortnamn.
Synonymer till lid
- Sluttning
- Slänt
- Backe
- Kulle
- Brant
Slänt
Slänt betonar ofta en något mjukare, kanske naturligt formad lutning jämfört med ordet lid. Kontexten är både vardaglig och facklig, som i mark- och byggsammanhang.
Gräset på slänten hade börjat gro efter vintern.
Backe
Backe är mer vardagligt och kan antyda en mindre, ofta användbar höjning där man kan gå eller cykla upp och ner. I jämförelse med lid är backe mindre tekniskt och används ofta i rekreationssammanhang.
Barnen åkte pulka ned för den branta backen.
Kulle
Kulle beskriver en rundare, ofta isolerad upphöjning och låter mer topografiskt än lid. Användningen är neutral och passar både i vardagligt språk och i naturbeskrivningar.
Vi satte oss på toppen av kullen för att äta lunch.
Böjningar av lid
- Singular Obestämd: lid
- Singular Bestämd: liden
- Plural Obestämd: lidar
- Plural Bestämd: lidarna
På kartan stod namnet på en liten lid vid sjöns västra strand.
Den gamla stigen gick längs liden och vidare mot byn.
Bönderna brukade bete sina djur på de öppna lidarna under sommaren.
Relaterade ord till lid
Sluttning
Sluttning används ofta inom geografi och byggteknik för att beskriva lutningen i terrängen och är direkt kopplat till begreppet lid som en synonym i många sammanhang.
Brant
Brant anger en brantare lutning än lid och används när lutningen är markant; termen är vanlig i topografiska beskrivningar.
Höjd
Höjd är ett mer generellt begrepp för upphöjningar i landskapet och relaterar till lid genom den gemensamma tematik kring topografi och nivåskillnader.
Terräng
Terräng omfattar hela landskapets utformning där lid ofta nämns som en specifik typ av terrängelement, särskilt i kartor och utomhusbeskrivningar.
Hur används ordet lid?
Ordet används både i konkret markbeskrivning och i facktexter om landskap.
Bokstavlig användning
I vardagligt och geografiskt språk används lid för att peka ut en fysisk slänt eller sluttning i naturen. Exempelvis kan man säga att en stig går uppför en lid eller längs en lid.
I ortnamn förekommer lid ofta som del i sammansättningar och visar på en plats med sluttningar eller höjdsträckor.
Bildlig användning
Lid används sällan som idiom i modern vardag, men i litterära eller poetiska sammanhang kan det förekomma som bild för övergång eller prövning. I tekniska sammanhang används det bildligt när man talar om topografiska profiler eller terränganalyser.
Eftersom ordet är starkt bundet till fysisk form används bildlig användning mer sparsamt än för andra naturnamn.
Ursprung
Ordet härstammar från fornnordiska hlíð med betydelsen sluttning eller backe. Betydelsen har varit relativt stabil genom historien och behållit sin fokus på terrängformationer i nordiska språk.
Vanliga frågor om lid
Vad betyder lid?
Lid betyder en sluttning eller slänt i landskapet och används ofta i kartor och ortnamn. Ordet syftar på en konkret terrängform och är vanligt i både vardagligt tal och fackspråk.
Hur stavas pluralformen?
Pluralformen stavas lidar i obestämd form och lidarna i bestämd form. Det är bra att känna igen båda formerna när man läser äldre texter eller kartbeskrivningar.
Vad är vanliga korsordslösningar för lid?
Vanliga lösningar är: Sluttning (9 bokstäver), Backe (5 bokstäver) och Kulle (5 bokstäver). Dessa ord förekommer ofta i korsord eftersom de fångar samma topografiska idé som lid.
När används lid i ortnamn?
Lid förekommer ofta i ortnamn för att markera att platsen ligger vid eller på en sluttning, vilket ger en ledtråd om terrängen. Många svenska gårdsnamn och bynamn inkluderar lid av just denna anledning.