Ända är ett mångsidigt svenskt ord som oftast används som adverb och ibland som substantiv (en ända). Ordet beskriver både platsens slut eller bakre del och funktioner som pekar på att något når hela vägen fram; därför förekommer det i vardagligt tal och fasta uttryck.
Synonymer till ända
- Slut
- Bakdel
- Stjärt
- Hela vägen
- Till slut
- Ytterkant
Slut
Slut betonar den punkt där något avslutas och används ofta i formella och neutrala sammanhang, till skillnad från ända som kan låta mer vardagligt eller rumsligt. Vi nådde slutet av stigen precis innan regnet började.
Bakdel
Bakdel syftar konkret på kroppens bakre del och är mer konkret än när ända används bildligt eller rumsligt. Hunden satte sig på sin bakdel när den väntade på mat.
Hela vägen
Hela vägen fångar den adverbiala betydelsen av ‘ända’ när det används för att beteckna full utsträckning eller distans, och passar bra i uttryck som ‘ända till’. Vi gick hela vägen till byn utan att stanna.
Böjningar av ända
Ordklass: Substantiv (i substantivisk användning).
- Singular obestämd: ända
- Singular bestämd: ändan
- Plural obestämd: ändar
- Plural bestämd: ändarna
Jag satte mig på ända i soffan efter en lång dag.
Den trasiga raden fanns längst ut på ändan av filen.
Flera ändar på repet var fransiga och behövde knytas.
Vi kontrollerade ändarna noga innan vi skickade paketet.
Relaterade ord till ända
Slut
Slut är nära besläktat med ända när det gäller tanken på avslut eller terminal punkt; båda används för att markera att något når sitt slut, men slut är ofta mer abstrakt.
Kant
Kant relaterar till ända i betydelsen av en yttre gräns eller avgränsning; där kant fokuserar på en linje eller marginal medan ända ofta syftar på ett slutställe.
Ändpunkt
Ändpunkt är tekniskt närmare ända och används ofta i formella eller matematiska sammanhang för att beskriva det slutliga läget eller gränsen för en sträcka.
Bakdel
Bakdel kopplas till ända när ordet används om en kroppslig bakomdel; bakdel är explicit kroppsligt medan ända kan vara mer vardagligt eller bildligt.
Hur används ordet ända?
Ordet används både konkret för rumslig placering och som adverb för att uttrycka full utsträckning.
Bokstavlig användning
Som substantiv betecknar ända en fysisk bakre del eller slutet av ett föremål: “Stolens ända var skadad.”
Som lokaliserande adverb återfinns ända i uttryck som “ända till”, exempelvis: “Vi gick ända till havet.”
Bildlig användning
Bildligt kan ända beskriva att något fullföljs helt: “Hon kämpade ända in i mål.”
I idiomatiska uttryck som “på ända” skapas en bild av oordning eller omkastning, till exempel: “Efter renoveringen stod huset på ända.”
Ursprung
Ordet härstammar från fornnordiska former som ‘endi’ och har gemensamma rötter med det germanska ordet för ‘end’ (engelska ‘end’).
Betydelsen har behållit grunden kring ‘slut’ och ‘ände’ men har vidgats i svensk bruk till både konkreta och adverbiala användningar över tid.
Vanliga frågor om ända
Vad betyder ända?
Ända kan betyda både ‘slut’ eller ‘bakdel’ som substantiv och ‘hela vägen/till’ som adverb. Kontexten avgör om det är en plats, en riktning eller ett fullföljande.
Hur stavas ända i skillnad från ändå?
Ända och ändå är olika ord: ända används om slut eller full utsträckning, medan ändå är ett adverb som betyder ‘trots det’ eller ‘ändock’. Uttal och betydelse skiljer dem åt, så välj ordet efter vad du vill uttrycka.
Vad är vanliga korsordslösningar för ända?
Vanliga lösningar är: Slut (4 bokstäver), Stjärt (6 bokstäver) och Bakdel (6 bokstäver).
Dessa ord används ofta i korsord där ledtråden syftar på ‘ända’ i dess substantiviska betydelse. Använd sammanhanget i pusslet för att välja rätt variant.
Hur används ända i uttryck och idiom?
Ända förekommer i flera fasta uttryck, som “ända till” (hela vägen) och “stå på ända” (vara uppochned eller i oordning). I idiomatiska sammanhang ger ordet ofta en tydlig rumslig eller intensifierande nyans.