Konjugera betyder att böja eller variera ett verb för att visa tempus, modus, numerus eller person. Det är ett verb (infinitiv) och ett centralt begrepp inom grammatik och språkundervisning. Ordet används ofta i läroböcker, grammatiska analyser och digital språkhantering.
Synonymer till konjugera
- Böja
- Flektera
- Inflektera
- Ändra form
- Anpassa verbform
Böja
Böja är det mest vardagliga och kortfattade synonymet och används ofta i undervisning för att förklara verbens former. Böja verbet “springa” till “sprang” i preteritum.
Flektera
Flektera är mer fackspråkligt och används i lingvistik när man talar om morfologiska processer. Lingvisten analyserade hur man flekterar verb i olika språk.
Inflektera
Inflektera betonar förändringen av ordstammen eller slutändelsen och används i tekniska sammanhang kring böjningsmönster. Programmet kan inflektera verb automatiskt baserat på regler.
Böjningar av konjugera
- Infinitiv: konjugera
- Presens: konjugerar
- Preteritum: konjugerade
- Supinum: konjugerat
Eleven lärde sig att konjugera verben i både presens och preteritum under lektionen.
Läraren visade hur man skriver “konjugerade” i ett exempel på tavlan.
Programmet sparade formen “konjugerat” i databasen som supinum för senare analys.
Relaterade ord till konjugera
Böjning
Böjning är den övergripande processen som innefattar konjugation för verb och deklination för substantiv, och visar hur ord förändras enligt grammatiska kategorier.
Flektion
Flektion är den morfologiska term som beskriver hur ändelser sätts på ord; konjugera är en typ av flektion specifikt för verb.
Verb
Verb är ordklassen som påverkas direkt av konjugation; utan verb skulle begreppet konjugera sakna funktionellt innehåll i språket.
Grammatik
Grammatik är det fält där konjugation studeras systematiskt, både i beskrivande grammatik och i språkundervisning.
Hur används ordet konjugera?
Ordet används främst för att beskriva verbets förändring i olika grammatiska former.
Bokstavlig användning
I språkundervisning instruerar man ofta elever att konjugera exempelverb i olika tempus.
Exempel i klassrummet kan vara att konjugera “att vara” eller “att gå” i alla personer och tempus.
Bildlig användning
Det finns få etablerade idiomatiska användningar av ordet på svenska; oftast används det tekniskt eller abstrakt inom språkvetenskap.
I metadiskussioner kan man tala om att “konjugera ett koncept” i överförd betydelse, men detta är sällsynt och inte idiomatiskt etablerat.
Ursprung
Ordet kommer via europeiska språk från latinets coniugare/ conjugare och har influerats av franskans conjuguer och tyskans konjugieren.
Betydelsen har hållits relativt stabil och syftar genomgående på processen att förena verbstam med böjningsändelser för att markera grammatiska kategorier.
Vanliga frågor om konjugera
Vad betyder konjugera?
Konjugera betyder att böja ett verb så att det visar tempus, person eller modus. Det är ett grundläggande verktyg i språkstudier och viktig för korrekt satsbildning.
Hur böjer man konjugera?
Man bildar presens genom att lägga till -r (konjugerar), preteritum med -de eller -te beroende på verbklass (konjugerade) och supinum med -t (konjugerat).
Att träna regelbundna och oregelbundna mönster hjälper elever att konjugera korrekt i praktiken.
Vad är vanliga korsordslösningar för konjugera?
Vanliga lösningar är: Böja (4 bokstäver), Flektera (8 bokstäver) och Inflektera (10 bokstäver).
Dessa ord dyker ofta upp i korsord när ledtråden pekar mot verbböjning eller lingvistisk terminologi.
När använder man ordet konjugera i undervisning?
Lärare använder ordet när de förklarar hur verb förändras i olika tempus och personer.
I övningar uppmanas ofta elever att konjugera verb i skriftliga och muntliga uppgifter för att befästa kunskapen.